Längesen jag uppdaterade nånting här men nu får det vara på tiden. Tjejen sitter på hem och det vart bara ett helvete på våran ett års dag och den helgen jag vet inte hur många tårar jag har fällt för det. Och nu när hjärtat mitt blir borta 6 månader så har jag börjat sovit på soffan i över en vecka snart. Jag saknar dig hjärtat hoppas du fortfaran kommer vilja ha mig som din pojkvän. Jag vet ju inte riktigt hur dina känslor kommer se ut när du väl kommer ut. aja i mitt hjärta kommer du föralltid vara min största kärlek och jag kommer stå här och vänta på dig tills din tid är klar du är den enda tjejen i mitt liv det har du mitt ord och mitt blod på, skickade med dom papperna hem till mamma din bara så du vet ha det bäst gumman!

Tjenare sitter och skriver detta med tårar rinnandes ner. Känner mig så besviken känner mig ensam  under sista april då jag och tjejen har ett års dag. Drog hon iväg själv till stan och det tyckte jag var lungt bara hon kom hem för det är ändå våran 1års dag och jag vill att du ska sova i samma säng som mig ikväll. hon spårade ut och hon förstörde den viktigaste dagen i mitt liv. DÅ VI TRÄFFADES. VI DU OCH JAG minns du det ?. minns du den dagen?. Du var min största du var min ljuva blomma du är ju min solstråle mitt hjärta och mitt allt och sista april är en dag jag har hårt i hjärtat och att du bara sket i det så där. Klarar jag av det? det var så fult gjort. Tack i alla fall känns som tatueringen Sista april inte betyder nåt nu. igenom att du inte enns bryddedig ett skit om mig i stort sett under vår ett års dag.

Denna text denna dikt skrivs i renaste poesi

ingen blyerst inge bläck nu är det blod som sätter sina sträck

jag sitter här mitt hjärta exploderar
känner hur pulsen den bara stiger mer va
" Boom " " Boom " jag kan höra hur det slår
jag kan känna hur hårt det går ett hjärta fullt med känslor och sår
Okej lyssna nu här för jag sjunger ut till dig gumman
vart än du är. det spelar inge roll finns alltid här
i mitt hjärta finner du alltid en plats alltid något tryggt å enbart ditt
varmt och skönt där du kan prata ut när kärleken aldrig finner ett slut
du kommer aldrig mista din plats även om jag nu inte längre är din största skatt
så ska du veta .. att du är den enda och varje gång du läser detta så är det fortfaran du som är mitt bästa
även om vägen har tagit slut även om våra vägar går från början till slut

jag säger det nu och jag säger det sen. du är och kommer för alltid förbli min kärlek tusen år om och om igen

Älskar dig baby i'm all yours!

Förlovnings ringarna

  Lite bilder på hur det såg ut dagen då jag gav hon ringen.  

Mitt liv. Min historia... Min sanning

Okej när jag var runt 14år så var jag med om en brand olycka i Söråker vårat hus brann ner det var jag och min mormor (mamma) som adopterade mig när jag var nyfödd igenom att min riktiga mor hade problem i sitt liv med missbruk så mormor tog på sig mamma rollen och den underbara personen existerar inte längre.

Aja, jag hade suttit och spelat spel med kusinerna på min nya dator jag fick i födelsedag present jag fyller år den 17e april och lyckan hände den 20e april om jag inte minns fel har försökt förträngt detta några gånger men hur mycket jag än förtränger så finns det alltid kvar i under medvetandet. Jag vaknade runt 4 tiden på morgonen av ett skrik " Tobias det brinner " det tog mig några sekunder innan jag kopplade exakt vad dom skriken ville att jag skulle göra. Så jag klev upp ur sängen och gick sakta ner för trappan för att ta reda på vad mamma ville. Hon sa att det brann och jag tänkte eller fick för mig själv att det var nån liten eldsvåga som hänt så jag gick emot kranen och hällde upp vatten i en stor glaskanna för att sedan gå in emot tvrummet då jag blev stel av panik och minns hur det kändes som en evighet då jag tittade in i det brinnande havet täckte två hela väggar och jag kunde se hur det brann på utsidan av huset med jag greps av panik och minns hur jag sakta tappade greppet om kannan som slog ner emot golvet och jag kände hur vattnet rann över mina fötter och hur gläset gick söndert. vid den åldern var jag fortfaran mammas pojke hennes ord var min lag så när jag sprang till henne för att fråga vad jag skulle göra så sa

Jag : vad ska jag göra mamma?

Hon : Tobias hemtelefonen fungerar inte

Hon : Du måste ringa 112 ifrån mobilen

Utan att enns tänka till så började jag springa upp för trappan med kroppen full av adralinet som sakta kom ifrån min rädsla innan jag tog första trappsteget upp så kom en av våra katter som hette köksjohan kelandes emot mitt ben och i skamm av att säga detta så tog jag upp katten bara och jag minns hur jävligt rädd jag var där och när jag väl kom upp till övervåningen så slängde jag in katten på toan och stängde dörren... skämms över det gör ont att tänka på att jag agerade så men jag var ju bara barnet. Jag minns även hur jag slängde mig efter mobiltelefonen som låg på tvbokhyllan jag slog direkt in 112 och bara skrek ut så fort dom svarade

Jag : Det brinner på duvedsvägen 14 skynda er hit det brinner

och sedan slängde jag bara på telefonen. Nu efter tanke så är det jobbigt att jag vet exakt vad som hände. Jag kunde bara ha lyssnat lugnt på vad hon sagt så kanske Mamma hade klarat sig men jag gjorde inte så nu. Tänk om hon hade sagt åt mig att gå till mamma för att kunna gå ut igenom dörren.. men det hade inte kunnat gått i alla fall ifall hon nu hade sagt det och det ska jag förklara nu, Men ändå..  det känns tungt

Efter att jag hade ringt 112 och pratat med dom hela omloppen sen jag hade pratat med Mamma nere i köket då hon bad mig ringa 112 från mobilen och nu efter att jag väl pratat med dom och lagt på gick det på max 2 minuter. när jag la på så började jag gå emot trappen igen och jag minns hur jag tittade emot mammas rum och såg hur det brann på utsidan av fönstret och det började komma in och sedan när jag tog några steg till emot trappen så gick fönstret sönder nere i tvrummet precis under mitt rum, Samt att tv:n exploderade och jag minns hur en så snabb tjock och riktigt kolgrå rök kom farandes upp för trappan jag försökte gå några sten men kände hur trött jag började bli så jag satte mig ner bara vid trappan för att vila mig då Solveig Mamma då.. fast min mormor egentligen aja i alla fall hon skrek att jag måste ta mig ut med dom exakta orden " Tobias ta dig ut ur huset "

På vägen då jag skulle ta mig ut var jag tvungen att sätta mig på sängen jag var nästan på väg att lägga mig då någon utanför huset ropade

Allt som hände efter detta under den dagen kommer jag inte nämna just nu, inte som det känns nu i alla fall.   En bild på min Mormor Solveig Thomasson du är och förblir min Mamma.

Vila i frid 1945/06/30 Å 2002/04/20

Kommer föralltid finnas i mitt hjärta.

En dikt jag skrivet kanske inte så fin får skriva en lite gladare till dig nästa gång // Din son.

jag skyller på mig fortfaran

det var jag, som dödade den jag älskade den dan

skiter i vad ni säger okej visst

jag kanske var ett barn men shit

en sån liten sak, ett litet ord

allt hadde varit perfekt och jag hadde sluppit gråtit blod

mitt liv hadde bestått av nåt annat
inte uppbyggd på kalla självmordstankar
jag hadde haft en familj att luta mig imot
hadde haft min kära mor som torkade bort mitt blod
min kära mormor som var mer som en mamma
solveig thomasson, varför måste jag stanna?
varför får inte jag ge upp, varför måste det vara jag
som går omkring med denna börda jag håller inom mig varje dag
dog dött och död det är så jag beskriver mig
med tre magiska ord på en och samma rad
tänker fortfaran på hur det hela skulle va
om jag bara la mig ner när det väl brann
bara brunnit bort med aska och blod på min hand
somnat in till rökens dansande segrar dans
och sluppit allt detta som ni kallar roser på en vals
jag ser bara ogräs och döda tulpaner överallt

Skrivet av : Tobias Hans Dennis Thomasson.