Denna text denna dikt skrivs i renaste poesi

ingen blyerst inge bläck nu är det blod som sätter sina sträck

jag sitter här mitt hjärta exploderar
känner hur pulsen den bara stiger mer va
" Boom " " Boom " jag kan höra hur det slår
jag kan känna hur hårt det går ett hjärta fullt med känslor och sår
Okej lyssna nu här för jag sjunger ut till dig gumman
vart än du är. det spelar inge roll finns alltid här
i mitt hjärta finner du alltid en plats alltid något tryggt å enbart ditt
varmt och skönt där du kan prata ut när kärleken aldrig finner ett slut
du kommer aldrig mista din plats även om jag nu inte längre är din största skatt
så ska du veta .. att du är den enda och varje gång du läser detta så är det fortfaran du som är mitt bästa
även om vägen har tagit slut även om våra vägar går från början till slut

jag säger det nu och jag säger det sen. du är och kommer för alltid förbli min kärlek tusen år om och om igen

Älskar dig baby i'm all yours!

Förlovnings ringarna

  Lite bilder på hur det såg ut dagen då jag gav hon ringen.  

Vilsen flicka

tiden har sin gång å allt sätter sina spår
den ensamma flickan som inte vet vart hon går
hon är blind å känner ingen smärta
alltid på jakt efter en ny drog
för att kunna komma härifrån
slippa en verklighet av denna fuckade lek
hon kallar det döden jag kallar det livet
hur än jag vrider å vänder så kan jag inte ändra nåt som händer
hon hjälplös som en tavla som hänger snett
kan bara sitta där å vänta tills nån fixxar det rätt
hon har ropat på hjälp men ingen som hör
ropat så mycket så hennes röst inte längre hörs
mascaran har runnit allt för länge
döljer ansiktet i det som nu kallas emo färger
tar till sin kniv skär sig i armarna
för att känna sig fri, ett tag ler hon å känner av att hon är vid liv
fri som en fågel fri som en blomma bara beroende av luft å regn
naturen blir hennes nya vän men hon kommer tillbax till verkligheten igen
blodet ifrån hennes armar börjar rinna ner det forsar bara mer å mer
den stackars lilla flickan börjar nu le hon vet, om ett tag slipper hon denna lek
sorligt att du var tvungen att gå men jag förstår
jag har varit där men jag klarade mig just nu just då, men tiden kanske kommer då vi träffas vi två
och vi kan bägge två prata om våra djupa sår
om hur livet var även dom dagarna då vi var glad.

Skriven av : Tobias Hans Dennis Thomasson